Här hittar du BFN:s brevsvar om tolkningen av vissa regler i K-regelverken samt brevsvar i övriga frågor.
BFN har fått fråga om ett företags möjligheter att senarelägga tidpunkten för bokföring när bokföring inte har upprättats för en tidigare period.
Frågeställningen är om rätten för ett företag att senarelägga bokföringen för nästkommande period eller perioder har förbrukats för samtliga perioder som inträffar efter den första period som företaget inte har upprättat bokföring för. I sådana fall är en följdfråga om bokföringen då i stället ska upprättas så snart det kan ske enligt 5 kap. 2 första stycket bokföringslagen eller om företaget kan fortsätta att använda senareläggningsreglerna i BFN:s allmänna råd om bokföring.
BFN har lämnat följande svar.
Om ett företag i strid med god redovisningssed saknar bokföring för en eller flera tidigare perioder, är det enligt BFN:s mening inte god redovisningssed att, med åberopande av bestämmelserna om senareläggning av bokföring i 5 kap. bokföringslagen och Bokföringsnämndens allmänna råd, avvakta med bokföringen av affärshändelser för en därpå följande period.
Detta leder också till slutsatsen att för de perioder som det inte finns bokföring för gäller tidsramen för bokföring enligt ”huvudregeln” i 5 kap. 2 § första stycket bokföringslagen.
BFN:s bedömning utvecklas närmare i brevsvaret.
Den fråga som ställts till BFN är hur bidrag som en regional flygplats erhåller från sin ägare ska redovisas när K2 respektive K3 tillämpas när ägaren är en kommun eller en region. Den närmare frågeställningen är om bidraget är att hänföra till aktieägartillskott, driftsbidrag eller koncernbidrag. Fråga har också ställts om en regional flygplats bör tillämpa K2-regelverket, dvs. om dessa företag utgör företag med enklare förhållanden.
Sammanfattningsvis har BFN lämnat följande svar:
Huruvida ett bidrag från företagets ägare är att hänföra till aktieägartillskott eller driftsbidrag är inte något som BFN kan uttala sig om generellt. Frågan måste bedömas utifrån förhållandena i det enskilda företaget. Därvid får omständigheterna och relationen mellan företaget och dess ägare avgörande betydelse i enlighet med det resonemang som förs i Regeringsrättens avgörande RÅ 2001 ref 28 I-II. När bedömningen av hur bidraget ska klassificeras har gjorts, ska relevanta regler i K2 respektive K3 tillämpas.
Koncernbidrag är en inkomstskatterättslig konstruktion. Bestämmelser om koncernbidrag finns i 35 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).
Det ligger inte i BFN:s uppdrag att uttala sig om en transaktion är att bedöma som koncernbidrag.
Enligt BFN:s mening är det varken möjligt eller lämpligt att nämnden generellt uttalar sig om huruvida företag som driver en flygplats kan anses ha enklare förhållanden.
Det är i stället det enskilda företaget som självt – utifrån de uttalanden som BFN har gjort i inledningen till K2 och i kommentaren till punkten 1.1 – måste göra bedömningen om K2 är ett lämpligt regelverk att tillämpa när årsredovisningen upprättas.
BFN har fått fråga som rör rättelse av fel efter byte från K2 till K3.
Den fråga som ställdes till BFN var om man vid övergång till K3 från K2 kan tillgodoräkna tidigare felaktigt aktiverade nedlagda kostnader för egenupparbetade immateriella tillgångar som strider mot K2 reglerna.
BFN besvarar frågan genom att redogöra för hur fel enligt K2 generellt hanteras efter övergång till K3.
Sammanfattningsvis har BFN lämnat följande svar:
Rättelse av fel efter byte från K2 till K3 görs enligt reglerna om rättelse i kapitel 10 i K3.
Frågan om det föreligger fel i redovisningen ett visst räkenskapsår bedöms enligt de redovisningsregler som tillämpades det räkenskapsåret som det eventuella felet gjordes.
Efter byte från K2 till K3 innebär det ovanstående att fel ett räkenskapsår då K2 tillämpades hanteras enligt reglerna om rättelse av fel i kapitel 10 i K3, men bedömningen om det föreligger ett fel görs utifrån tillämpliga regler i K2.
BFN har fått fråga om en bostadsrättsförening som valt att redovisa enligt K3 kan gå över till K2 och hur komponentuppdelningen och avskrivningarna påverkas vid övergången från K3 till K2.
BFN:s sammanfattande svar på respektive delfråga är följande:
1. En bostadsrättsförening som tillämpat K3 som första K-regelverk får byta till K2 utan att det krävs några särskilda skäl.
2. En materiell anläggningstillgång som enligt K3 delats upp i komponenter redovisas till komponenternas sammanlagda bokförda värden vid övergången till K2.
3. Efter övergången till K2 tillämpas K2:s regler om avskrivningar i kapitel 10. De komponenter som utgör en separat avskrivningsenhet enligt punkt 10.22 ska skrivas av var för sig. Det som tidigare redovisats som komponenter enligt K3 men inte utgör en separat avskrivningsenhet enligt punkt 10.22 i K2 redovisas till komponenternas sammanlagda bokförda värde och skrivs av som en avskrivningsenhet.
BFN har fått fråga om uppskrivningsreglerna i årsredovisningslagen (1995:1554), ÅRL, är tillämpliga för finansiella anläggningstillgångar som redovisas till upplupet anskaffningsvärde i de fall det redovisande företaget gör en uppjustering av framtida kassaflöden jämfört med de bedömda kassaflöden som låg till grund för värderingen vid anskaffningstidpunkten. Frågan är avgränsad till köpta eller utgivna kreditförsämrade fordringar.
Sammanfattningsvis har BFN lämnat följande svar. Uppskrivningsreglerna i ÅRL är tillämpliga för finansiella anläggningstillgångar som redovisas till upplupet anskaffningsvärde i de fall det redovisande företaget gör en ny bedömning som leder till en uppjustering av framtida kassaflöden jämfört med de kassaflöden som låg till grund för beräkningen av effektivräntan vid anskaffningstidpunkten.
BFN:s svar är inte avsett att ha någon effekt på några andra redovisningsområden.
BFN har fått fråga om i vilken form verifikationer ska bevaras när anställda gör utlägg med egna medel för företagets räkning.
Av brevsvaret framgår att det som är avgörande för den aktuella frågan är när det anses ha inträffat en affärshändelse i det bokföringsskyldiga företaget. Detta får bedömas utifrån den anställdes roll i den affärstransaktion som genererat kvittot, alltså om den anställde agerat i affärstransaktionen för egen räkning eller för företagets räkning. Om den anställde agerat för företagets räkning är det en affärshändelse i företaget och den uppgift som den anställde har tagit emot (kvittot) ska användas som verifikation. Kvittot utgör då räkenskapsinformation och ska sparas i det skick kvittot hade när den anställde tog emot det.
—————————————————-
Observera att lydelsen i 7 kap. 1 § bokföringslagen har ändrats efter det att brevsvaret beslutades.
BFN har fått fråga om när inkomster vid upplåtelse av avverkningsrätt i form av ett avverkningsuppdrag ska intäktsredovisas enligt god redovisningssed. Är det vid avtals-, avverknings-, inmätningstidpunkten eller annan tidpunkt?
Frågan avser redovisning i enskild näringsverksamhet som upprättar årsbokslut. Något visst räkenskapsår har inte angetts utan frågan uppfattas avse god redovisningssed idag.
Villkoren i det avtal som frågan avser innebär att inmätningen av virket får en avgörande betydelse för bedömningen för intäktsredovisningen. Då väsentliga risker och förmåner övergår vid inmätningen och då inmätt virke ligger till grund för beräkningen av köpeskillingen innebär det att det är vid inmätningen som inkomsten senast kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Under dessa förutsättningar är det enligt BFN god redovisningssed att låta inmätningen ligga till grund för bedömningen när inkomster från upplåtelse av avverkningsuppdrag ska intäktsredovisas. Detta svar förutsätter att det är sannolikt att de ekonomiska fördelar som företget ska få av transaktionen kommer att tillfalla företaget.
BFN har fått frågor om redovisning av utgifter för pantbrev vid tillämpning av K3. BFN sammanfattar frågorna enligt följande:
1. Ska utgiften aktiveras som en del av fastigheten eller kostnadsföras?
2. Ska utgiften ses som en låneutgift och aktiveras om den avser lån för att tillverka en tillgång?
Nedan är en sammanfattning av BFN:s svar på ovanstående frågor.
Fråga 1. BFN:s bedömning är att utgifter för pantbrev som sådana normalt uppfyller kriterierna för aktivering. I det enskilda företaget måste dock en bedömning göras av om det är sannolikt att uttagande av pantbrev kommer att innefatta ekonomiska fördelar för företaget ifråga. Om så är fallet aktiveras utgifterna.
Om förhållandena är sådana när en fastighet förvärvas, räknas utgifterna för de pantbrev som tas ut i samband med förvärvet in i anskaffningsvärdet. Tas pantbrev ut i ett senare skede än i samband med förvärvet görs motsvarande bedömning.
Om förutsättningarna för aktivering är uppfyllda anser BFN att pantbrev är så nära kopplade till fastigheten att utgifter för dessa ska räknas in i anskaffningsvärdet.
Är kriterierna för att redovisa en tillgång inte uppfyllda kostnadsförs utgifter för pantbrev.
Fråga 2. Enligt BFN är utgifter för pantbrev inte att hänföra till låneutgifter.
Tas pantbrev ut i samband med tillverkning av en tillgång bedöms frågan om aktivering av utgifterna för pantbrev på sätt som redogjorts för ovan under fråga 1.
FAR:s policygrupp har i en skrivelse till BFN tagit upp ett antal frågor som rör tillämpningen av K3 vid nedskrivningsprövningar i kommunala företag som driver verksamheten enligt kommunallagens självkostnadsprincip.
Av BFN:s svar framgår att det inte är något som hindrar att nedskrivningsreglerna i K3 tillämpas på kommunala företag på det sätt som redan kommer till uttryck i K3-reglerna. Vid beräkning av nyttjandevärdet på en tillgång är det viktigt att det inte råder någon osäkerhet om att det kassaflöde som beaktas vid beräkningen faktiskt förväntas inträffa och uppstår som en direkt följd av nyttjandet av tillgången. Detta kassaflöde ska kunna särskiljas från det som eventuellt tillförs företaget av andra skäl, t.ex. genom förlusttäckning från företagets ägare. Mot bakgrund av de särskilda förutsättningar som gäller för kommunala företag som verkar inom den kommunala kompetensen och lyder under självkostnadsprincipen bör den diskonteringsfaktor som används vid beräkningen av nyttjandevärdet återspegla ett relevant avkastningskrav utifrån de särskilda marknadsförutsättningar som företaget verkar under. Detta skiljer sig inte från hur K3 tillämpas av andra företag där verksamheten i något avseende är unik.
Frågan som kommit in till BFN rör redovisning av utgifter för anslutningsavgifter, ledningsdragning till kommunala anslutningspunkten, borttagning av gamla trekammarbrunnar och återställning av mark i en bostadsrättsförening som tillämpar K2-regelverket Årsredovisning i mindre ekonomiska föreningar (BFNAR 2009:1). BFN sammanfattar frågeställningarna enligt följande:
1. Ska den ”samlade investeringen” redovisas som en eller flera transaktioner?
2. Hur redovisas utgifterna för anslutningsavgifterna, ledningsdragningen till den kommunala anslutningspunkten, borttagningen av gamla trekammarbrunnar och återställningen av mark?
Nedan är en sammanfattning av BFN:s svar på ovanstående frågor.
Fråga 1. BFN:s bedömning är att investeringen består av tre huvudsakliga delar; rättighet för fastighet att vara ansluten till det kommunala avloppsnätet, ledningsdragning till den kommunala anslutningspunkten samt borttagning av gamla trekammarbrunnar och återställning av mark. Dessa tre delar utgör separata transaktioner som ska redovisas för sig.
Fråga 2. Anslutningsavgifterna till det kommunala avloppsnätet
Rättigheten att vara ansluten till det kommunala avloppsnätet bör enligt BFN vid tillämpningen av K2 redovisas som en immateriell anläggningstillgång.
Ledningsdragningen till den kommunala anslutningspunkten
Enligt BFN får avloppet och därmed sammanhängande ledningar anses vara kopplade till byggnadens allmänna funktion och användning. Avgörande för hur utgifterna för ledningsdragningen ska redovisas är om de är att hänföra till en reparation eller ombyggnad.
Utgifter för återställningen av mark hänförlig till de nya ledningarna kan anses som installations-utgifter som ska ingå i anskaffningsvärdet under förutsättning att ledningsdragningen som sådan bedöms aktiverbar.
Borttagningen av gamla trekammarbrunnar och återställningen av mark
Då dessa utgifter inte ger upphov till en tillgång och då utgifterna inte heller kan hänföras till någon vara eller annan prestation ska de redovisas som kostnad direkt.
—————————————————-
Numera tillämpas BFNAR 2016:10 Årsredovisning i mindre företag i stället för BFNAR 2009:1. Brevsvaret ger vägledning även när BFNAR 2016:10 tillämpas. De punkter som det hänvisas till i brevsvaret kan ha annan numrering i BFNAR 2016:10.
Frågor om byte av avskrivningsmetod har kommit in till BFN. BFN uppfattar frågorna enligt följande.
Nedan är en sammanfattning av BFN:s svar på ovanstående frågor. Fråga 1 Vid en tillämpning av såväl K2 som K3 är linjär avskrivningsmetod den metod som i den flesta fall bäst återspeglar en byggnads förbrukningsmönster.
Fråga 2 och 4 Vid tillämpning av punkt 21.6 i K2 blir följden att den ingående balansen det första räkenskapsåret K2 tillämpas motsvarar den utgående balansen det sista året då äldre normgivning tillämpades. En ändrad bedömning av avskrivningsmetod medför att avskrivningsplanen ska omprövas. Den nya bedömningen tillämpas framåt i tiden.
När det gäller K3 bedömer BFN med ledning av punkt 1.5 a att övergångsbestämmelsen i punkten 35.18 kan tillämpas även vid byte av avskrivningsmetod såvitt gäller de tillgångar som omfattas av punkten. Den nya avskrivningsmetoden tillämpas framåt i tiden.
Fråga 3 Nyttjandeperioden, dvs. den tid som företaget förväntas kunna använda tillgången, är en bedömning som görs av företaget självt.
FARs policygrupp har i en skrivelse till BFN tagit upp vissa frågor om tillämpningen av K-regelverk vid upprättande av kontrollbalansräkning i aktiebolag. BFN:s sammanfattande bedömning är att ett mindre företag kan tillämpa K3 i stället för K2 när kontrollbalansräkning upprättas. Däremot kan inte ett större företag tillämpa K2 när det upprättar en kontrollbalansräkning. Inte heller torde en blandning av redovisningsregler från K2 och K3 vara möjlig. Genom att K2 har försiktighetsprincipen som utgångspunkt är årsredovisningslagens krav tillgodosedda även om K2-regelverkets förenklade redovisningsregler i enskilda fall skulle kunna innebära att redovisningen ger en gynnsammare bild än enligt K3.
