K-projektet


I K-projektet arbetar vi sedan 2004 med att ta fram fyra kategorier av regelverk. Vilken kategori av regelverk ett företag får tillämpa framgår under rubriken ”K-regelverken” nedan. Vad som gäller i väntan på K-regelverken samt information om inriktningen på normgivningen återfinns också nedan. Information om en viss kategori av K-regelverk finns under rubrikerna Kategori 1, Kategori 2 och Kategori 3 i menyn till vänster.


K-regelverken

Klicka på bilden för större format.

Utgångspunkten för K-projektet är reglerna i bokföringslagen (BFL) som anger hur den löpande bokföringen för räkenskapsåret ska avslutas. Företag är antingen skyldiga eller kan i vissa fall välja att upprätta:

  • ett förenklat årsbokslut
  • ett årsbokslut
  • en årsredovisning
  • en koncernredovisning
  • en koncernredovisning enligt IAS/IFRS regler

Bilden ovan visar hur den löpande bokföringen ska avslutas enligt BFL. Cirklarna illustrerar de fyra kategorierna regelverk som BFN arbetar med att ta fram i projektet. De streckade pilarna visar vilka frivilliga val som flertalet av företagen kan göra.

Det är alltså kraven i BFL eller de val som BFL medger som avgör vilket av K-regelverken som företaget ska respektive får tillämpa. Enligt BFL ska t.ex. ett aktiebolag avsluta sin redovisning med en årsredovisning och utgångspunkten är då att företaget ska tillämpa K3.

Är aktiebolaget ett mindre företag* enligt gränsvärdena i ÅRL, kan bolaget frivilligt välja att upprätta årsredovisningen enligt K2. Ett moderbolag kan dock välja att upprätta koncernredovisning i enlighet med IAS/IFRS med stöd av 7 kap. 33 § årsredovisningslagen (ÅRL).

Avsikten med K-projektet är att det inom respektive kategori ska finnas regelverk som innehåller samtliga regler som är relevanta. K3 är huvudalternativet när en årsredovisning eller ett årsbokslut upprättas. Ramen för normerna i K3 ÅR/KR utgörs av ÅRL:s bestämmelser. En av utgångspunkterna vid utformningen av K3 ÅR/KR har varit International Financial Reporting Standard for Small and Medium-sized Entities (IFRS for SMEs), men också sambandet mellan redovisning och beskattning, befintlig normgivning samt tillämpad redovisningspraxis.

K2 ÅR är ett frivilligt regelverk som mindre årsredovisningsföretag kan välja att tillämpa i stället för K3 ÅR/KR. Förutom den grundläggande förenklingen med samlade regler innehåller K2 ytterligare förenklingar jämfört med K3, bl.a. schablonregler med tydliga gränser, färre valmöjligheter, färre tilläggsupplysningar samt regler som ligger nära skattelagstiftningen.

När räkenskapsåret avslutas med ett årsbokslut ska vissa regler i BFL och ÅRL tillämpas. K2 ÅB är ett frivilligt regelverk som årsbokslutsföretag kan välja att tillämpa i stället för K3 ÅB. Förutom den grundläggande förenklingen med samlade regler innehåller K2 ytterligare förenklingar jämfört med K3, bl.a. schablonregler med tydliga gränser, färre valmöjligheter samt regler som ligger nära skattelagstiftningen. Ett årsbokslutsföretag som har en årlig nettoomsättning som normalt uppgår till högst tre miljoner kronor kan frivilligt välja att upprätta ett förenklat årsbokslut. Normgivningen för förenklade årsbokslut finns i K1-regelverken.

* Ett företag som uppfyller mer än ett av följande villkor är ett större företag:

  • medelantalet anställda i företaget har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
  • företagets redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,
  • företagets redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor.

Ett mindre företag är ett företag som inte är ett större företag. (1 kap. 3 § ÅRL)


Vad gäller i väntan på K-regelverken?

Alla större företag samt alla aktiebolag och ekonomiska föreningar, oavsett storlek, ska för räkenskapsår som påbörjats efter den 31 december 2013 tillämpa ett K-regelverk.

För räkenskapsår som påbörjas efter den 31 december 2016 ska alla företag som upprättar årsredovisning tillämpa ett K-regelverk. 

För företag som ännu inte ska tillämpa eller inte har valt att tillämpa ett K-regelverk finns BFN:s äldre normgivning i form av rekommendationer, uttalanden och allmänna råd. Det finns dessutom ett allmänt råd, BFNAR 2000:2, som talar om hur rekommendationer från Redovisningsrådet kan tillämpas. Något förenklat kan sägas att icke-noterade företag har en valfrihet att tillämpa antingen ett allmänt råd från BFN som innehåller en anpassning av en redovisningsrådsrekommendation eller Redovisningsrådets motsvarande rekommendation (RR 1-29).

Det valda rådet eller rekommendationen ska tillämpas i sin helhet. Det går däremot bra att tillämpa BFN:s allmänna råd inom ett område och en redovisningsrådsrekommendation inom ett annat område. Det innebär att BFN:s allmänna råd om Redovisning av varulager, BFNAR 2000:3, kan tillämpas samtidigt som Redovisningsrådets rekommendation om Materiella anläggningstillgångar, RR 12.

I de fall BFN inte har lämnat någon normgivning i en fråga är ett företag i princip inte skyldigt att tillämpa vad Redovisningsrådet anger i frågan, men kan hämta vägledning därifrån. För att få en mer fullständig bild av vad som gäller hänvisas till BFNAR 2000:2 med tillhörande uttalande.

Vi har i en tabell sammanfattat vad som gäller för olika företag vid upprättande av årsbokslut, årsredovisning och koncernredovisning från och med räkenskapsår som påbörjas efter den 31 december 2016.

BFNAR 2000:2 med tillhörande uttalande
Tabell - Information om vad som gäller för olika företag vid upprättande av årsbokslut, årsredovisning och koncernredovisning


Information om ändrad inriktning på normgivningsarbetet

2004-05-10

BFN har vid sitt sammanträde den 13 februari 2004 beslutat om en ändrad inriktning på normgivningsarbetet. I anledning av den ändrade inriktningen har nämnden den 1 april 2004 fattat beslut som gäller vissa av de utkast till allmänna råd som har remitterats men inte beslutats, bl.a. det allmänna rådet om nedskrivningar. BFN lämnar följande information i anledning av besluten.

Bakgrund

BFN har till uppgift att besluta redovisningsregler för de icke-noterade företagen. Nämnden har hittills rekommendation för rekommendation arbetat med att anpassa de internationella redovisningsreglerna för de icke-noterade företagen. I de fall nämnden beslutat om förenklingar i förhållande till vad som gäller för de noterade företagen har de icke-noterade företagen kunnat välja att tillämpa en mer avancerad redovisningsprincip. Valfriheten gäller på rekommendationsnivå och i flera fall för enskild redovisningsprincip. Det sätt som BFN tagit sig an arbetet har bl.a. medfört att regelverket har blivit omfattande även för de mindre företagen. Möjligheterna att välja redovisningsprincip och därigenom styra vilket resultat som redovisas har också blivit stora. Därigenom har också den information som lämnas av de icke-noterade företagen blivit svår att tolka.

Från den 1 januari 2005 ska enligt en EU-förordning ett noterat förtag i sin koncernredovisning följa de internationella redovisningsreglerna (IFRS) utan några nationella anpassningar. IAS-utredningen (2003:71) har föreslagit att det skall vara tillåtet även för andra företag att tillämpa IFRS-reglerna. Möjligheten gäller primärt för den som är beredd att tillämpa hela regelsystemet. Genom ändringar i ÅRL kan det dock – i den utsträckning god redovisningssed tillåter det – bli möjligt att tillämpa endast vissa delar av regelverket.

BFN har konstaterat att den normgivning som idag finns för icke-noterade företag inte är ändamålsenlig och att det mot bakgrund av den internationella utvecklingen är hög tid att göra vissa grundläggande förändringar.

Framtida strukturer inom redovisningsnormgivningen

Mycket talar för att de problem som finns endast kan lösas genom en helt ny inriktning på arbetet med normgivning för icke noterade företag. BFN har följande plan för det framtida normgivningsarbetet.

Det ska finnas fyra särskilda regelverk, ett för respektive kategori av företag. Företag ska utifrån företagsform eller storlek få tillämpa något av regelverken.  Ett företag får välja att tillämpa ett mer avancerat regelverk än det som det genom sin storlek eller organisationsform primärt tillhör, men ska då tillämpa alla regler som gäller för den kategorin. Samtliga företag inom en koncern ska tillhöra samma kategori och alltså tillämpa samma värderingsprinciper.

De fyra kategorierna

För den första kategorin kommer reglerna i stort att motsvara det förslag som remitterats under 2003. De kan komma att gälla för enskilda näringsidkare och handelsbolag (som ägs av fysiska personer) med en omsättning som understiger cirka 3 mkr.

Den andra kategorin ska i första hand gälla för aktiebolag och ekonomiska föreningar under en viss storlek samt för de enskilda näringsidkare och handelsbolag som inte kan eller vill tillhöra kategori ett. Storleksgränserna kommer att avgöras av gränser i lagstiftningen. Ett arbeta med att se över dessa gränser pågår för närvarande inom regeringskansliet. Det kan nämnas att EG:s gränser för vilka företag som är små innehåller tre kriterier; nettoomsättning, nettotillgångar och antal anställda. Systemet innebär att endast ett av tre kriterier får överskridas för att företaget ska anses vara ett småföretag (Enligt EG-reglerna är antalet anställda 50). Skulle ÅRL innehålla en motsvarande regel skulle det innebära att en mycket stor andel av företagen skulle anses vara små och således ha möjlighet att tillämpa de förenklade reglerna.

Den tredje kategorin kommer att gälla för företag som inte är små, men som heller inte är så stora att de ska tillämpa IFRS-reglerna medan den fjärde kategorin är företag som ska tillämpa IFRS-reglerna. BFN ser på sikt att denna kategori ska omfatta fler än de noterade företagen.

Icke-traditionella företag

Den nu redovisade indelningen utgår från storlek och gäller traditionella företag, dvs. företag som drivs väsentligen för att ge vinst eller åtminstone i någon form ekonomisk vinning för ägarna. Det finns emellertid flera subjekt som är bokföringsskyldiga men som bedriver eller åtminstone kan bedriva verksamhet som i grunden har ett helt annat syfte. Det gäller t.ex. för ideella föreningar, bostadsrättsföreningar, stiftelser och för de företag som visserligen är aktiebolag eller ekonomiska föreningar men ändå kan hänföras till kategorin ”icke-vinstdrivande”. Det är möjligt att dessa företag inte ska kategoriindelas utifrån storlek utan att verksamhetens syfte och dess betydelse för intressekretsen ska medföra att dessa subjekt får tillämpa enklare regler än vad som enbart skulle följa av deras storlek.

BFNs arbete under 2004-2006

BFN har inlett arbetet med att ta fram ett samlat regelverk för företagen i den andra kategorin. Målet är att ett utkast till allmänt råd ska kunna remissbehandlas under 2005. Det centrala i arbetet är att finna en lämplig avvägning mellan intressenternas behov av information och företagens förmåga att fylla detta behov. Ett generellt och oeftergivligt mål är att det totala regelverket måste bli mer kortfattat och lättillämpat än det som gäller idag. Samtidigt ska regelverket bli heltäckandet. Reglerna kommer att vara fristående från IFRS och de internationella reglerna kommer heller inte att fungera som komplement till de nationella reglerna. Detta är nödvändigt för at det nationella regelverket ska bli kortare och mer lättbegripligt.

Det utkast BFN tar fram kommer att ha sin utgångspunkt i EU:s fjärde bolagsdirektiv och i årsredovisningslagen. Om det visar sig lämpligt kommer nämnden att föreslå att lagen ändras.

Samarbete

I arbetet med att ta fram det utkast till redovisningsregler för enskilda näringsidkare som remitterats under 2003 har BFN samarbetat nära med Skatteverket och med vissa intresseorganisationer. Samarbetet med Skatteverket kommer att fortsätta och avsikten är att myndigheterna i nära samverkan ska arbeta för att redovisnings- och beskattningsreglerna ska få en lämplig utformning och fungera väl tillsammans. BFN kommer också inom projektets ram att bjuda in de berörda intresseorganisationerna till samarbete.

Regler om nedskrivningar och avsättningar

BFN har under 2003 remitterat ett förslag till regler om nedskrivningar för icke-noterade företag. Detta förslag kommer att omprövas inom ramen för arbetet med ett samlat regelverk. Några regler om nedskrivningar för icke-noterade företag kommer alltså inte att beslutas förrän beslut fattas om det samlade regelverket.

Skälen till att BFN väljer att avvakta med nedskrivningsregler är att de ändringar i storleksgränser som kan förutses kan komma att leda till att vissa företag flyttas från en kategori till en annan och att det inte är lämpligt att företagen under en relativt kort period flera gånger tvingas byta regler. Ett annat skäl är att de sådan samlad översyn som kommer att ske också kan komma att leda till en ändrad syn på redovisning av nedskrivningar.

BFN har också beslutat att utkastet till allmänt råd om avsättningar ska behandlas på samma sätt. Övriga projekt som avser anpassning av Redovisningsrådets rekommendationer kommer att inordnas i arbetet med att ta fram ett samlat regelverk. Det gäller redovisning av valuta, immateriella tillgångar och byte av redovisningsprincip.

BFN vill erinra om att BFNAR 2000:2 fortsätter att gälla i avvaktan på det nya regelverket. Även om vägledningen till det allmänna rådet förlorat aktualitet i de delar som gäller hur BFN år 2000 tänkte sig att det framtida normeringsarbetet skulle gå till, är andra delar fortfarande tillämpliga. Det gäller t.ex. det som anges om vad som gäller i avvaktan på normgivning från BFN. Det anges:

”I avvaktan på att BFN anpassar en av Redovisningsrådet utfärdad rekommendation kan vägledning hämtas från denna, men de icke-noterade företagen är inte skyldiga att följa rekommendationer från Redovisningsrådet som Bokföringsnämnden ännu inte hunnit anpassa. Hittillsvarande (december 2001) anpassningsnominering visar också att nämnden i flera fall kommit att ställa lägre krav på de icke-noterade företagen.

Det är emellertid viktigt att notera att även de icke-noterade företagen utöver lagbestämmelser måste följa god redovisningssed. Detta följer av särskilda bestämmelser i årsredovisningslagen och bokföringslagen. Inte sällan kan vissa av de principer som kommer till uttryck i Redovisningsrådets rekommendationer anses utgöra en del av denna goda sed redan före rekommendationens tillkomst eller i vart fall innan BFNs allmänna råd om tillämpningen av rekommendationen trätt ikraft. Så kan t.ex. vara fallet om det funnit en tidigare rekommendation med likartat innehåll från en annan normgivare eller om det på annat sätt etablerat sig en fast praxis hos de icke-noterade företagen. Företagen får alltså inte göra hur de vill när lagstiftning och allmänna råd saknas. Den praxis som utvecklats i olika redovisningsfrågor skall följas.”